jag är inte över dig än
tänkte citera en mycket fantstisk kvinna i detta inlägg, Melissa Horn.
hon beskriver mina känslor mycket bättre än vad jag gör förtillfället:
"jag grät, och vi kysstes, fast jag borde ha bett dig att gå.
och jag ska aldrig mer säga sanningen till någon som saknar förmåga att förstå"
Alla säger åt mig att "oj vad stark du var som raderade alla sms första dagen"
och "shit vad starkt att du knappt har kvar några bilder eller något".
Sanningen är den att jag raderade inte alla sms. Jag sparade ett.
Ett från den 17 december 2008. Jag kunde bara inte trycka ner raderakanppen på min telefon.
Det stod: "Jag lovar att jag aldrig kommer lämna dig!"
Hur kunde jag vara så jävla naiv?
"Nu vill du vara vän med mig, men det vill (kan) inte jag"
trodde aldrig du skulle lämna mig, även om färgen börjat flagna på fasaden.
close your eyes and i kiss you
jobbet tar verkligen kål på mig. men det går framåt! och nu är jag äntligen lite helgledig.
både avundsjuk på allt folk på emmaboda, men samtidigt inte i detta skitväder.
I morgonkväll blir det iaf partyparty med frugan Amanda, och förhoppningsvis malin jens
och moa mfl också. Jag och Amanda ska iaf parta som om det gällde livet.
dränka sina sorger i alkohol liksom, gick ju inte så bra sist dock, hähähä..
Ska iaf bli sjukt skönt att få sova ut i morgon, även om nätterna inte längre är något jag längtar efter direkt..
anyway. iaf ett litet försök till uppdatering! Nu kommer stinafina hit och färgar mitt hår.
i've just seen his face
och vet du vad jag tror? jag tror inte du var den rätta för mig heller, faktiskt.
ska bara få mitt hjärta att inse det.
mitt sommarlov går ut på att jobba. mitt jobb känns som en ungkarlslya i coh med att det är typ jag och tjugofem killar/gubbar/män som jobbar där. är ju lite intressant att sitta mitt i ett supermanligt samtal ibland.
men jag räknar faktiskt ner tiden nu. så himla kul är det inte. men när jobbet är slut så far vi till prag, jag och mina kvinnor. och där ska jag lära mig leva igen, det har jag bestämt!
500 days of...
Summer: [Tom is listening to headphones in an elevator with Summer. She notices the music] I love the Smiths.
Tom: Sorry?
Summer: I said I love the Smiths.
Summer: [they stare at each other for a moment] You... You have good taste in music.
Tom: [repeating after her] You... like the Smiths?
Summer: [singing] To die by your side, such a heavenly way to die.
[speaking]
Summer: I love em.
Tom: [elevator stops, Summer leaves while Tom remains dumbfounded] Holy shit.
Tom: It's official. I'm in love with Summer.
[while Montage of Summer plays]
Tom: I love her smile. I love her hair. I love her knees. I love how she licks her lips before she talks. I love her heart-shaped birthmark on her neck. I love it when she sleeps
Rachel Hansen: Just because she likes the same bizzaro crap you do doesn't mean she's your soul mate
Rachel Hansen: Look, I know you think she was the one, but I don't. Now, I think you're just remembering the good stuff. Next time you look back, I, uh, I really think you should look again.
Tom: What happens when you fall in love?
Summer: You believe in that?
Tom: It's love, it's not Santa Claus.
Summer: We've been like Sid and Nancy for months now.
Tom: Summer, Sid stabbed Nancy, seven times with a kitchen knife, I mean we have some disagreements but I hardly think I'm Sid Vicious.
Summer: No I'm Sid.
Tom: Oh, so I'm Nancy...
[Pancakes arrive]
Summer: Let's just eat and we'll talk about it later. Mmm, that is good, I'm really glad we did this. I love these pancakes... what?
[Tom gets up and walks away from the table]
Summer: Tom, don't go! You're still my best friend!
Om någon av er skulle vilja förstå mer av vad jag känner, så tycker jag ni ska se filmen 500 days of summer. Jag är Tom, Tom som inte kunde (kanske inte ville se, kanske försökte fokusera på att inget var fel, alls) se. Fast det fanns så jävla tydliga tecken på att hon skulle lämna honom.
Jag förstår precis vad han känner, och jag har precis som Tom, gått igenom över 500 dagar tillsammans med någon, och helt plötsligt förändras allt.
561 dagar av...
Tom: What happened? Why - why didn't they work out?
Summer: What always happens. Life.
du är ett glashus, och jag är en sten. men det är du som försöker se igenom mig.
varje dag har vi hörts, men inte mer.
tomrummet är nog det allra värsta. den delen av mitt liv som jag ägnade helt åt dig.
nu står det där helt tomt och ödsligt och ekar. och jag har ingen aning om vad jag nu ska inreda det med.
något måste det ju bli, och visst jag kommer ha mycket mer tid för mina kompisar, och skolan och allt annat det där som man också ska hinna med, men egentligen var det ju inte så jag ville ha det. jag ville ju faktiskt ha dig.
men jag vänjer mig väl, har ju bara fortfarande gått en dryg vecka sen du sa orden som fick mitt hjärta att krossas som sten mot glashus. det kommer ta sin tid att få ihop det igen, och samtidigt hitta något eller någon att fylla tomrummet med.
get back to were we once belonged
det värsta var när jag insåg att det inte bara var en dröm, det var verkligheten.
Just nu klarar jag inte av..
1. Se lyckliga kärlekspar
2. Mat överhuvud taget. (gått ner 2,5 kilo på en vecka?)
3. Lady Gaga
4. Folk som pratar om bilar
5. Sorglig och uppriktig musik, så som coldplay
6. Human med The Killers
7. filmen P.s i love you eller O.C
8. NÄTTER
tja, eller helt enklet allt som får mig att tänka på dig, vilket ungefär är allt.
kan inte uppleva en endaste liten sak utan att relatera det till dig. Fy Fan it's heartbreaking even more..
jag är iaf stolt över mig själv att jag orkar se framåt. Att jag går upp på morgonen, att jag gör det jag ska, att jag är med mina vänner och min familj, att jag tillåter mig själv att skratta. det är saker jag måste, och som jag samtidigt innerst inne vill göra. Jag har skrivit en lista med mål jag har under följande läsår. Jag SKA nå upp till alla! det är det största målet. Jag ska inte svika mig själv den här gången!
-
och i morgon blire as nice kväll med nästa hela umgängeskretsen i bunn.
kan man stänga av sina känslor?
i så fall berätta för mig hur man gör!
And I whisper "Why can't you love me, I'll change for you, i'll play that part"
idag gick jag inte upp ur sängen på morgonen från en sömnlös natt.
idag känner jag för första gången sug efter mat på 5 dagar.
jag är inte glad. jag mår inte bra. jag är fortfarande olyckligt kär så in i helvete.
men just idag känns det liiiite lättare.
And I say baby, yes I feel stupid to call you, but I'm lonely
And I don't think you meant it when you said you couldn't love me
And I thought maybe if I kissed the way you do, you'd feel it too
He said I'm sorry
-
hur fan ska man kunna glömma en människa som man älskar över allt annat?
det går ju inte. man blir ju påmind varenda sekund.
det är så jävla hemskt. jag älskar honom fortfarande. men det finns inte ett skit jag kan göra.
det-gör-såå-ont.
(så så ont)
han lovade att inte glömma bort mig. men jag har inte hört ett ord från honom.
han kanske inte har glömt mig, men det känns onekligen så. och nej, jag kan inte höra av
mig. jag är den som är dumpad, och det skulle bara få mig att känna mig ännu sorgligare.
så jag går runt och väntar på att han ska höra av sig. fast jag vet att det aldrig kommer att hända.
det finns så mycket mer att säga, saker som aldrig blev sagda, gav vi inte upp för fort?
jag är villig att försöka med det mesta det vet du.
men det är inte bara därför som jag saknar dig i mitt liv. för när man har smsat/ringt/varit med varandra i 561 dagar så är det inte så lätt att vänja sig av med det.
varför är man alltid en jävla nybörjare på sånt här?!
hur kunde det bli såhär fel?
det skulle ju alltid vara du & jag.
vi skulle ju visa varandra världen, och inget fick någonsin komma emellan oss.
men någonting kommer alltid i mellan och någon slutar alltid älska först.
varför kunde det inte vara jag?
now i'm saving all my loving for someone who's loving me
jag, martina och moa, i en soffa full med filtar, tända ljus och den där jobbigt jätte sorgliga musiken som man i såna här lägen bara vill undvika. men vi gjorde tvärt om, vi plågade oss igenom låt efter låt och vi grät alla tre i varandras armar.
de senaste dagarna har varit så händelserika och känslofyllda så jag knappt känner mig närvarande. det känns som att jag går i en dimma, och att jag med all min kraft försöker undvika mitt hjärta som slår ditt namn med hårda slag i mitt bröst.
men egentligen är det inte mitt hjärta, utan de bara de små små bitarna som finns kvar utav det.
vad vet du om gryningen för en du mött varje morgon med sömnlösa ögon.
kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva.
det är mitt eget vad som än hände med mitt hjärta,
för jag har alltid vetat att du inte skulle stanna.
men jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan.
david om du läser detta, vilket du förmodligen INTE gör. så tänkta jag bara
tack för att dun har gett mig minnen för livet, och du har lärt mig vad det innebär att verkligen, verkligen älska någon på riktigt. våran väg tog slut här. jag önskar att det fanns något jag kunde göra. men det verkar som du redan är på väg åt något annat håll, så snälla. glöm mig aldrig. för jag kommer aldrig att glömma dig.
(förresten så hade jag tänkt att överraska dig. du hade ingen aning om att jag håller på för fullt med mitt körkort, kör på körskolan nu och allt. det går bra faktiskt :) hade tänkt komma och överraska dig den dagen jag fick det och bara åka iväg nåsonstans vi två, men jag antar att saker och ting inte alltid blir som man tänkt sig)
vad jag bryr mig om nu är dina armar om mig även om jag vet att jag måste glömma dig
och när panik bryter ut så ler du svagt och viskar: du är värd att dö för.
kan inte beskriva känslan, den som infinner sig sakta men säkert i kroppen.
känslan av att ju längre tiden går, detso längre bort från varandra hamnar vi.
och just nu verkar detta tomrum mellan oss vidga sig i 110 km/h..
jag sjöng vid bondens knut; nu är sommaren här! Det är våren som är slut, svarar bonden så tvär
bild: Le Love
Idag är jag lycklig. Igår kom jag hem från en alldeles förträfflig resa med min familj + en familj till från Italien, och oj vilken härlig vecka vi har haft! Med bad, sol, drinkar, nattbad, avkoppling, god mat och trevliga människor. Så som sagt, idag är jag lycklig! Men det är mestadels för att min kära och efterlängtade pojkvän dyker upp här idag! Jag hoppas på en dag som påminner om bilden till inlägget och förhoppningsvis något inslag av sol & bad! Jag är även lycklig för att jag har så himla fina vänner, ska förhoppningsvis träffa de allra flesta i veckan och de är så efterlängtade!
Ja, sommaren och lycka går verkligen hand i hand. Nu ska jag ut i solen och låta mitt hår torka samtidigt som jag lensar jordgubbslandet på alla jordgubbar medan jag inväntar handendärfina.
Simma lugnt!
