Olivia

packar mina väskor i takt med "hang with me" och känner att det ska bli så fruktansvärt skönt att få åka igen, även fast det blir fjärde utlandsresan i år så tröttnar jag inte! känslan av en ny stad, med ny luft att andas och nya platser och människor att upptäcka ger alltid själen en kick, tycker jag i alla fall!


saker och ting man saknar.

Tror saker och ting hade varit lättare om du inte hade haft världens finaste nyckelben som bara talar till mina läppar att kyssa dom. Om rysningarna längs min ryggrad upphörde, och om mitt hjärta slutade slå i hundratio
varje gång du råkade röra vid mig. Om ditt leende inte längre fick mig ur balans. Om jag kunde tänka klart och låta bli att kyssa dig.
Ja, saker och ting hade minsann vare enklare då.

och läser det om och om igen.

trivs så jävla bra med mitt liv just nu! åh.
har världens finaste vänner, trivs så himla bra i skolan, vem vill gå i ettan nu liksom?!
myser på fritiden, tränar, dansar, lever livet helt enkelt. njuter så in i! var bara tvungen att säga det!
och på fredag åker jag till London. för att kolla in skola inför nästa år förhoppningsvis! wiiie.

puss på alla fina.
speciellt albin my-best-friend-i-love-you!

Jag tycker nästan synd om dig, när jag läser vad du skrivit om er två.
Hur allt var och att det är så sorgligt hur allt blev som det blev, med ledsna ord och komplicerade texter så ingen ska förstå.

Men vill att du ska inse en sak.
Det var inte ni två som var en kärlekshistoria.
Nej, det var ni två som var misstaget, och jag och han som var kärlekshistorian.
Och det vet du lika väl som jag.

hos dig har jag allt, men vågar jag stanna kvar?
för när du inte ser, när du inte rör mig. Kan du ha hittat någon annan?
säg nu hur du ser mig..

Det är omöjligt att vara kär och förnuftig på samma gång.
Och dom säger att jag ska lämna dig och gå vidare,
jag tycker synd om dom!
För dom har faktiskt aldrig ramlat runt med dig.

du säger att du är rädd. rädd för att förlora det du en gång hade. du hade det så mycket mer än vad du förstår.

Men jag är också rädd. För varje gång jag ser dig så ser jag henne bredvid dig.
Kan inte sluta tänka på vad som hände mellan er. Saker som jag egentligen vill veta ekar i mitt huvud.
Detta är det jävligaset , jobbigaste och mest krävande jag varit med om. Mitt liv är i bitar.
Och det var du som krossade det. Du & Hon.

Kanske är det så det borde vara?
Vad vet jag?
Och det kanske inte spelar ingen roll om jag älskar dig.
För hon försvinner inte för det.

du.
även fast du har krossat mitt hjärta på alla sätt man möjligen kan krossa ett hjärta på. Så har du på något sätt lyckats plocka upp en bit i taget, sätta den på plats och fortsätta såhär för varje dag som går.
Och ja, det är lustigt hur man kan låta någon krossa ens hjärta men fortfarande älska den med alla de små bitarna som blir kvar.

Nu mer än någonsin önskar jag att man kunde stänga av känslor. För känslor är något som jag aldrig kommer förstå mig på. Hur man kan känna så mycket för någon som man inte borde känna ett skit för. Det spelar ingen roll hur många främlingars läppar man kysser, eller hur många drinkar man dricker. Känslorna försvinner inte för det.Men just nu önskar jag faktiskt att de bara kunde försvinna. Allt skulle bli så fruktansvärt mycket enklare då..

Ikväll ska jag till Lingon Pub och Restaurang för att se detta band: http://www.myspace.com/greatowloakband
En kväll med vänner, mat, dryck och Folkmusik är precis vad jag behöver nu. Hoppas verkligen på att berusningen och banjons gnagande kan få mig på andra tankar.

Han: vad tänker du på?
Jag: jag vet inte

Jag: vad tänker du på?
Han: dig

det är svårt att tänka efter när man vet vad hjärtat vill.

http://www.youtube.com/watch?v=JdEiGCmpyHQ 

http://www.youtube.com/watch?v=idHrz_xqwsk 

http://www.youtube.com/watch?v=H2bNw1FU9i0&feature=related 

http://www.youtube.com/watch?v=2seAJsrtIbQ&feature=related

trodde jag äntligen var över dig, och allt du behövde göra var att le mot mig.

jag hör allas ord eka i mitt huvud;
"du vet att det finns andra som aldrig skulle göra såhär mot dig"
"du förtjänar bättre"
"man kanske måste våga chansa för att veta, tänk så ångrar du dig annars?"
"tänk verkligen över det här N-O-G-A nu"

Och jag vill bara gå i ide hela vintern och vakna upp i vår precis innan balen och studenten och vara lycklig och veta precis vad jag ska göra. Även i detta avseende.

jag kan inte skilja på om jag vill va med dig, och jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig.

Mer sant nu än någonsin.
Men hur som helst så har en sten lyft från mitt bröst och att få se dig och krama dig efter sju veckors lidande var iaf ett litet plåster på såren. Även om det var du som gav mig dom, såren alltså.

Beger mig strax in mot Jönköping.
Börjar känns rädsla över att detta sista år i den här staden ska gå alldeles för fort. För i juni när vi springer ut med studentmössor på våra huvuden så vet vi att samtidigt som vi aldrig varit så nära varandra som vi kommer vara just där och då, så kommer vi onekligen att vara på väg åt helt olika håll. Mina två bästa vänner ska bege sig ut på ett fartyg ett helt år, vissa kommer stanna här och jobba eller plugga och en del sticker till helt andra delar av sverige och världen. Själv drömmer jag fortfarande om England, men än så länge är det bara drömmar. Men jag har iaf insett att jag ska försöka njuta nu. Av varje steg jag tar i den här staden. För helt plötsligt så kommer dagen då det är dags att lämna och ge sig ut i världen.
Dagen då jag lämnar allt gammalt bakom mig och öppnar ögonen för nya äventyr, problem, skratt och upplevelser någon helt annanstans, för samtidgit som jag njuter, så känner jag att tiden snart är inne att ge mig härifrån en gång för alla.