Annika Norlin, kvinnan i mitt liv

håll ett tal som var för långt, ingen skrattade åt poängen.
kanske för jag hade glömt vad poängen är med allt det här.

beautiful


love is love

lyssnar (finally) på Jason Dikatés sommarprogram och lyssnar på alla tänkvärda ord han har att säga.
igår var jag på ett bröllop. det finaste bröllopet ni kan tänka er. Oscar och Henrik var det som gifte sig. Och att se deras kärlek stråla så som den gjorde när de tågade fram till altaret till tonerna till "Edge of glory" med Lady Gaga fick verkligen mitt hjärta att slå ett extra glädjeslag.
Allt var helt fantastiskt vackert. Deras kostymer, blomsterarrangemangen, gästerna, vänner och familjernas tal till bröllopsparet (som de så fint kallade det) var så himla vackert. Och man kan ju inte annat än tappa andan lite när Henrik hyrt in Cecilia Vennersten som träder in och sjunger sin välkända meodi "Det vackraste jag vet" för Oscar. att se Oscar tårögt se på sin Henrik var också en av kvällens finaste ögonblick.
Men inget berörde mig så som Oscars tal till Henrik.
"När jag insåg att jag gillade killar så intalade jag mig själv att jag aldrig skulle få uppleva något sånt här. Jag intalade mig själv att jag kanske aldrig skulle kunna gifta mig eller skaffa en familj. Men du Henrik, har visat mig motsatsen, och nu är vi gifta."
Gråter när jag skriver detta.
så, sensmoralen i detta inlägg är:
Kärleken är större än allt. klychigt, men sant.
Tänk, att vi kommit så långt i Sverige att jag och förhoppningsvis många med mig få se och uppleva att mer och mer kärlek kommer spridas i landet (och förhoppningsvis även i världen). och att det Oscar aldrig trodde skulle kunna ske för honom är nu ett faktum.
Grattis till Oscar Erik Henriks Målevik & Henrik Per Oscars Olsson. <3

vad fnasiga läppar och arbetslöshet resulterar i


minns och ler

hittade en gammal men väldigt fin bild. hösten 2009.
med mina favorit såklart. jagvillbarakyssadigtillsminaläppardomnarbort

hejhejhejhejhejhejhejhej

har aldrig någon inspiration till att skriva när jag mår bra, så ta min bloggtorka som ett gott tecken!
ska dock trots min bristande inspiration försöka skärpa mig. just nu chillar jag bara mest och filar på kanske världens bästa lista.

söndagens redogörelse om helgens bravader

har haft en helt fantastisk helg i stockholm med mina bästa vänner. det blev onekligen tema pride och vi hann med såväl gayklubbar som paraden genom stan. tema öppenhet var det i år, ett givet tema tycker jag. Vi gillar olika


(klicka för större bild)

nu är jag hemma på mitt rum igen och har det så mysigt som bilden visar. har tänt massa ljus, dricker te och kollar på "south of nowhere", en serie som går i samma tema som helgen skulle man kunna säga, sevärd!
men mest saknar jag min man. en hel helg utan honom var mer än jag orkar med. ge mig tisdag NU.

RSS 2.0