Olivia

har världens längsta "att-göra-lista". och fast du inte ens står med på den så är du det enda jag vill ha med på den.

det var en sån där kall jävla natt i januari och mitt ibland dimmor och ölglas så stod du där. plötsligt och förvånande och helt jävla benskakande så stod du där. ville bara dö när du log mot mig. så som du gör. (hur lyckas du varje gång?) tusen dimmor, öl och kyssar senare låg vi i din säng och du sa att du velat detta så länge. att du tänkt den tanken hela sommaren och hösten men liksom inte trott att jag tänkt samma sak. "Klart jag har tänkt på detta, minst tusen gånger. Sen första gången jag såg dig har jag tänkt den tanken om och om igen!" svarade jag inte. en månad senare och inget mer än tomma lakan finns kvar. antar att vi är såna som aldrig ringer efter en sån natt. vi bara låter det va liksom. det jobbiga är att jag vet att du alltid kommer vara inom mig, men aldrig mer bredvid.

det spelar ingen roll om du svarar på mina sms eller inte. det är bara tomma ord ändå. för att jag vet att du säger att du önskar att du kunde hålla om mig i natt. Men det faktum att du faktiskt aldrig gör det blir mer och mer verkligt. och därför blir dina berusade ord som dyker upp på displayen bara som ett skämt när jag behöver mer än din påhittade cyberspace-närhet.