här är den sköna sommaren som jag har lovat dig
ja! o ja!
jag har äntligen fått riktiga sommarkänslor! tack vare mysiga bongokvällar, mysiga grillkvällar, tid med min man, stek i solen & picknick med en vacker mö vid namn mathilda, italien på torsdag, sena nätter och dåligt med träning och nyttigheter. precis så som man vill ha det på sitt livs sista sommarlov. där sa jag det, vill inte tro att det är sant faktiskt, men så är det. känns otroligt konstigt, men jag ska fan ta vara på denna sommaren så gott jag kan. det.måste.jag!
jag har också filat på en spotify lista hela dagen, en lista som sammanfattar sommaren för mig år 2010. och här har ni resultatet med risk för förändring, men iaf, här är "förhandsvisningen": här är den sköna sommaren som jag har lovat dig
enjoy!
jag har äntligen fått riktiga sommarkänslor! tack vare mysiga bongokvällar, mysiga grillkvällar, tid med min man, stek i solen & picknick med en vacker mö vid namn mathilda, italien på torsdag, sena nätter och dåligt med träning och nyttigheter. precis så som man vill ha det på sitt livs sista sommarlov. där sa jag det, vill inte tro att det är sant faktiskt, men så är det. känns otroligt konstigt, men jag ska fan ta vara på denna sommaren så gott jag kan. det.måste.jag!
jag har också filat på en spotify lista hela dagen, en lista som sammanfattar sommaren för mig år 2010. och här har ni resultatet med risk för förändring, men iaf, här är "förhandsvisningen": här är den sköna sommaren som jag har lovat dig
enjoy!
1,5 år tillsammans med en väldigt fin och betydelsefull man. Tack David, för att du kom in i mitt liv och har förgyllt det med din närvaro! <3
it feels NO good to be an outlaw in your perfect world.
vet inte varför jag skriver här. har inte en blekaste aning.
och jag vet inte heller vad man ska ta sig till när den där känslan av att allt-går-åt-fel-håll insätller sig i kroppen. den kravlar och skriker och pushar mig att dra mig ut, springa för livet innan det är försent. men hur jag än gör så känns det som att det ändå kommer leda till samma sak, jag, ensam.
mitt hjärta slår "stanna" med snabba slag medan hjärnan har andra planer, vilket är bäst att följa, och hur fan kan man veta vad som är rätt egentligen?
och jag vet inte heller vad man ska ta sig till när den där känslan av att allt-går-åt-fel-håll insätller sig i kroppen. den kravlar och skriker och pushar mig att dra mig ut, springa för livet innan det är försent. men hur jag än gör så känns det som att det ändå kommer leda till samma sak, jag, ensam.
mitt hjärta slår "stanna" med snabba slag medan hjärnan har andra planer, vilket är bäst att följa, och hur fan kan man veta vad som är rätt egentligen?
