sanning

Jag tycker nästan synd om dig, när jag läser vad du skrivit om er två.
Hur allt var och att det är så sorgligt hur allt blev som det blev, med ledsna ord och komplicerade texter så ingen ska förstå.

Men vill att du ska inse en sak.
Det var inte ni två som var en kärlekshistoria.
Nej, det var ni två som var misstaget, och jag och han som var kärlekshistorian.
Och det vet du lika väl som jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0