it feels NO good to be an outlaw in your perfect world.

vet inte varför jag skriver här. har inte en blekaste aning.
och jag vet inte heller vad man ska ta sig till när den där känslan av att allt-går-åt-fel-håll insätller sig i kroppen. den kravlar och skriker och pushar mig att dra mig ut, springa för livet innan det är försent. men hur jag än gör så känns det som att det ändå kommer leda till samma sak, jag, ensam.
mitt hjärta slår "stanna" med snabba slag medan hjärnan har andra planer, vilket är bäst att följa, och hur fan kan man veta vad som är rätt egentligen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0