Olivia

det var en sån där kall jävla natt i januari och mitt ibland dimmor och ölglas så stod du där. plötsligt och förvånande och helt jävla benskakande så stod du där. ville bara dö när du log mot mig. så som du gör. (hur lyckas du varje gång?) tusen dimmor, öl och kyssar senare låg vi i din säng och du sa att du velat detta så länge. att du tänkt den tanken hela sommaren och hösten men liksom inte trott att jag tänkt samma sak. "Klart jag har tänkt på detta, minst tusen gånger. Sen första gången jag såg dig har jag tänkt den tanken om och om igen!" svarade jag inte. en månad senare och inget mer än tomma lakan finns kvar. antar att vi är såna som aldrig ringer efter en sån natt. vi bara låter det va liksom. det jobbiga är att jag vet att du alltid kommer vara inom mig, men aldrig mer bredvid.