skoltrötthetens fakutm
på tisdag är det 1 månad kvar. jag dricker tonvis med kaffe och försöker intala mig själv att plugga till det sista naturprovet, kämpa mig igenom de sista filosofilektionerna, le åt att reslutatetn kanske inte alltid blir det man tänkt, men livet går vidare i alla fall. dricker mer kaffe. har en vit helg för att bevisa att man inte alls skiter i allt, att man tar ansvar och faktiskt pluggar in i det sista. åker ut till en fin man i skogen för att andas ut. inser att man aldrig varit så nära någon som man är med ens närmasta vänner nu. stirrar på pappret om DNA-molekyler. skärper sig, läser två rader. kollar om det finns något annat att göra.
1 månad. sedan kommer det läskigaste och mest svinlande jag någonsin upplevt.
det börjar på S och slutar på tudenten. stava kan jag i alla fall!
