Olivia

Sönddagssvår.
Istället för att plugga psykologi läser jag dikt efter dikt på http://poeter.se,
dricker kopp efter kopp med kaffe.
Gråter en skvätt över tanken på att när vi tar studenten kommer båda mina bästa
vänner fly landet och jag kommer bli kvar här. Förmodligen.

Inte ens solen orkar tränga igenom molnen idag.
Jag förstår den.
Är rädd inför frasmtiden. Rädd att förlora dom som betyder allt.
Rädd att jönköping kommer bli något jag fastnar i för länge.
Rädd för att ge mig ut i världen ensam. Följ med mig?

För mycket tyngd på mina axlar.
Ska ringa vårdcentralen också.
För det är ju dit man ringer när ryggeninte orkar mer?