if i used to love you baby, it ain't nothing like i'm loving you now.

Vaknade mitt i natten av att jag kände andetag i min nacke.
Kunde inte tro att det var sant. Att efter allt som hänt så låg han äntligen där igen.
Han tunga andetag gjorde att fjärilarna i magen började sakta ner och jag vände mig långsamt mot honom. Där låg han. Hans hår hängde ner lite över pannan, sådär som den bara gör på honom. Och hans långa ögonfransar såg ut att sträcka sig en bra bit ner på kinden.
Jag bara låg där, hur länge som helst, och kände hans varma andetag mot min hud, studerade världens vackraste nyckelben och bara kände hur den där känslan som han alltid fick mig att känna infann sig i kroppen igen. Hur har jag klarat mig utan det här? Hur har jag kunnat gå upp på morgonen? Hur har jag ens kunnat skratta när han inte låg här?
Skulle precis sträcka ut handen för att stryka bort håret ifrån hans panna när väckaklockan ringde. Tillbaks till verkligheten..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0