Dag 02- Min första Kärlek

oj, detta blir ingen direkt solskenshistoria! but here we go.

Jag var 11 år, och fick alltså i femte klass på den lilla skolan ute på landet där jag bor. Jag var helt och hållet stormförälskad i en kille i min parallelklass. Han var ett huvud kortare än mig (som alla killar på denna tiden) hade blont halvlångt hår och ljusblå ögon. Jag tyckte han var det absolut sötaste som fanns, och hela min dagbok från den tiden är nerkladdat med hans namn överallt. Mina vänner tyckte jag var dum i huvudet. För han var en av de där killarna på mellanstadiet som var riktigt båkiga, högljudda och käftiga.
Men jag såg inget av det där. Jag såg bara hans söta leende och ljusa hår. Nu kanske det är dags att tillägga att jag hade aldrig pratat med pojken ifråga. Aldrig! Fast vi gick i samma årskurs på en väldigt liten skola. Jag visste dock att han visste vad jag hette, för han hade skrikit "PASSA OLIVIA!!" när vi spelade fotboll en rast. Efter skolan den dagen satt jag hemma hos min bästis i timmar och spelade upp ögpnblicket i mitt huvud gång på gång..

Så kom dagen som skulle avgöra allt. Jag hade varit hopplöst förälskad i flera månader nu. DEt var en fredag. Och det var disco på kvällen. Jag var hemma hos min kompis innan och vi gjorde iordning oss tillsammans. Jag minns fortfarande hur jag såg ut. Vit nätbrynga över ett annat vitt linne, utsvängda jeans, smink och våfflat hår.
När vi väl kom till discot var jag redan skit nervös. Tänk så skulle han inte komma? Skulle jag bara sitta här hela kvällen? Precis då kom han in genom dörren. En liten besvikelse uppstod när jag insåg att han hade samma kläder han haft på sig i skolan idag.
Hela kvällen gick och mina kompisar tjatade och tjatade att jag skulle fråga om han ville dansa med mig. Jag vågade verkligen inte. Men när DJ:n (en klasskompis pappa) ropade ut att här kommer sista tryckaren så bad jag en kompis att fråga honom åt mig. Det var de längsta minuterna i mitt liv när hon var borta. När hon kom tillbaka så gav hon mig ett brett leende och sa att han väntade vid dörren, precis då började låten spela och våra blcikar möttes.
Jag kommer än idag ihåg hur mycket jag skakade när vi stod där och vaggade fram och tillbaka i takt till musiken. Jag var så glad att stå där samtidigt som det var lite pinsamt hur mkt längre än honom jag var. Efter dansen flinade han mot mig och stack ut på skolgården med sina kompisar. Mina kompisar tjatade att nu måste du ju fråga chans! Jag tvekade, precis då kom min mamma i dörröppningen och det var dags att åka hem.

På måndagen när det var dags för skola igen så tänkte jag ta mod till mig. Idag ska det ske! Jag gick med bestämda steg mor hans korridor och precis när jag skulle gå in genom dörren såg jag att han pussade en tjej i sin klass på munnen där inne, och alla hans kompisar jublade, och hon låg malligt.
Jag fick senare reda på att hon hade ringt och frågat chans på honom på lördagen. Så kan det gå när man fegar ur..
En vecka senare ringde en annan kille i min klass och frågade chans på mig, jag tackade Ja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0