my heart said yes but my head said no

Som en skymt i varandras blickar, innan allting faller loss
Som ett konstgjort litet bloss
Som en pacemaker som tickar, för oss


idag grät jag för första gången på flera veckor.
jag vet varken ut eller in längre, och blir totlat utmattad av bara tanken.
behöver en paus från verkligheten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0